S O F I A

                       

För inte så länge sen, typ en halv timme sen kanske, fick jag frågan av Anna: Har du skrivit om mig på din blogg? Och jag upptäckte att shit det har jag inte gjort. Usch vad hemska jag kände mig då.. Så nu tänkte jag gottgöra det..=)

Nu när jag har varit sjuk ett par dagar har hon varit underbar att bo med. Hon har gjort allt som jag bett henne om och tusen andra saker. Hon har verkligen vart konon! Jag antar att Anna är en så naturlig punkt i mitt liv nu, hon finns alltid här, vi bor tillsammans, går i samma klass och pluggar tillsammans. Detta kan verka påfrestande, men vi fixar det bra. I alla fall jag, jag kan ju inte prata för henne, men det verkar som hon trivs lika bra som jag. Trots att hon blir lite frustrerad ibland, fast det är ju tyvärr inget jag kan hjälpa henne med..;) haha..

Anna och jag lärde känna varandra för ungefär 5 år sedan. Efter dess har vi vart bästa vänner. Det hela började med att vi på en engelska lektion blev tillsagda att göra en uppgift tillsammans. Det var den roligaste engelska uppgift jag gjort. Haha. Anna berättade allt om sitt liv och jag satt dubbelvikt av skratt. Jag berättade omk mitt liv också och hon såg ut som ett frågetecken. Vad mycket jag hade missat! Jag hade inte druckit ännu, jag hade nästan inte vart på någon fest, jag hade inga roliga kompisar och jag tyckte att mitt liv var allmänt tråkigt. Då kom Anna som en räddande ängel och sa att hon skulle minsann se till att det blev ändring på mitt liv! Sen började ett av de roligaste åren i mitt liv, helt galet! Måste jag tillägga att vi inte fick godkänt på den där engelska uppgiften. Haha. Men det gjorde inget för vi tog ikapp det senare. Sedan denna dagen har vi gått igenom mycket tillsammans.
Anna har varit ett otroligt stöd för mig i de tuffaste situationerna. Hon fannas där när mamma och Danne skildes, hon fanns där när det var jobbigt hos pappa och hon finns där när det händer små eller stora oförusedda händelser i livet som gör att det känns väldigt tufft just då. Det är då det är skönt att ha en vän som man litar på.

Anna flyttade till Zürick efter vi hade gått ur gymnasiet och jag flyttade till Stockholm. Då viste vi inte riktigt om vi skulle klara av att hålla kontakten och förbli så oerhört goda vänner som vi var. Men det gjorde vi. Vi pratade i telefon kanske en - två gånger varannan månad, det är inte mycket men det räckte. Vi träffades så klart ännu färre gånger men när vi väl träffades så var det som om vi aldrig hade varit ifrån varandra. Haha.. Vi är helt enkelt bästa vänner.

För mig ska en riktig vän alltid finnas där, ska ställa upp när man än behöver nåt, ska kunna se hur jag mår och vad jag tänker.... Så är Anna för mig..

"Even an angel can end up falling, don't you cry because your craling, start again it's a beutiful morning, for satelites" 

Älskar dig Anna, min bästaste bästa vän!

ps. Nu fick du banne mig ett långt avsnitt i min blogg..haha..ds.